Jag satt och tänkte förut på vem jag är, vem jag var och vem jag vill bli. jag kan aldrig få ihop dom personerna till en. Det känns som jag är rädd för att vara riktigt mig själv, jag är rädd att folk inte ska tycka om den ironiska, den som säger precis vad hon tycker Malin.
Jag är rädd att när jag öppnar mig för människor att dom vänder om allt jag säger och gör det till något negativt. Jag har en mur runt mig och det känns som den bara blir större och större. Det känns som de människor jag har släppt innanför muren försvinner. jag känner att jag kanske inte ska släppa in mer människor när folk sedan bara lämnar mig. jag låter folk behandla mig som vad som helst men när de behöver prata så finns jag alltid där för dom. hur dom än har behandlat mig. Jag vill kunna lita på människor men folk gör mig besviken. Jag satt och tänkte på alla människor som har sagt till mig vi ska vara kompisar hela livet ut, hur många finns kvar? hur många har jag inte svikit? hur många har inte svikit mig? hur många ska man förlora? hur många kommer verkligen stanna? det är så många frågor som bara åker runt i huvudet men jag har inte svar på någon.
Jag vet att jag inte är perfekt, jag vet att jag också har gjort misstag. Men du kan fasen inte bara skylla på mig. Jag erkände i alla fall mina misstag men du skyllde bara dina på mina.
Jag vill kunna säga till folk precis vad jag tycker utan att det ska bli så fel ! jag vill kunna sova om natten utan att behöva tänka på allt skit !! är det mycket att vilja? är det mycket att vilja att det ska bli som de var? denna gruppen gick jag med i på facebook och den passar in i mitt liv jag saknar inte dig, jag saknar den du var förut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar